Digitalisering, global organisationer, lokala behov, ökad specialisering etc ställer allt större krav på dagens företag och organisationer. Nya förutsättningar har ofta skapat en stor komplexitet i hur företag är organiserade som leder till ökade kostnader och missade synergier.
Strategier för ökad konkurrensförmåga/effektivitet bygger ofta på ökad samverkan och att medarbetarna agerar som en samstämmig orkester. Det utlovas koordinerat kundfokus, hållbara lösningar, ökad innovation, men håller insidan vad utsidan lovar?
Om vi ser organisationen som ett isberg så finns det formella ovan vattenytan men under vattenytan finns samverkan och kommunikationsmönster som oftast inte är synliga vid beslut om hur företagets verksamhet ska organiseras och effektiviseras.
I detta mönster gömmer sig kostsamma möten, flaskhalsar, isolerade öar, relationer med starkt eller vikande förtroende samt informella ledare etc.
Vi menar att beslutsfattare behöver insikter baserade på statistik över dessa samverkansmönster som beslutsunderlag för att förenkla och skapa en tydlighet i hur medarbetarna ska samverka som “one company”. Utan fakta blir det ofta rundgång och ledare spenderar timmar i möten för att koordinera -vilket ofta slutar i frustration över att inget händer.
Visualiseringen av det som sker under ytan ger en frisk fläkt som blåser bort gamla invanda fördomar och antaganden och ger ett mer faktabaserat beslutsunderlag för en smart resa och enklare samverkan.
Har ni funderat över hur er insida ser ut, under vattenytan?
Vilka konkreta orsaker finns till att era samverkansmönster uppstår?
Hur följer ni upp att samverkan skapar konkurrensfördelar och undviker risker?
